Sitter här i skolabiblioteket och kollar igenom gamla bilder. Oj vilken klump jag får i magen. Jag kan verkligen sätta min in i ögonblicket då bilderna tagits och komma ihåg hur lycklig jag egenligen va. Eller jag va inte lycklig då, fast samtidigt va jag det. Jag saknar och saknar och saknar. Samtidigt är jag sjukt jävla glad över att jag kan kolla tillbaka på det med ett brett leende på läpparna. Men jag önskar att klumpen i magen försvann. Jag kan inte förklara men det jag vill komma fram till är att jag saknar det jätte mycket och blir varmt och jätte glad över att jag har så fina vänner. Aa men det där lät ju skapligt töntigt men skit samma! Ni är fucking awesome!